Vardag i Los Angeles

Jag har verkligen kommit in i Los Angeles-lunken. Går det? Det är konstigt. Det Los Angels man ser på TV och det Los Angeles man läser om i tidningen blir vardag.
Har även kommit tillbaka till en något mer normal dygnsrytm efter förra veckans dimma.

I helgen var det Halloween och det är verkligen (!) en stor grej här borta. Man firar det ut i fingertopparna; dekorerar allt som går att dekorera och klär upp sig så mycket som det går. Dock så verkar kvinnojänkarna mest se Halloween som en ursäkt för att klä av sig så mycket som det går, för att det för dagen är OK.

Linda, jag, Andrea och Mogeh på Bardot under Halloween

Halloween var dock roligt (men det var nog inte själva Halloweens förtjänst) och vi körde den vanliga jacuzzin och avslutade med en klubbkväll på först Bardot och sen på Avalon. Måste nog säga att DJ:n som var på Bardot var den bästa jag upplevt. Vi hade hur som väldigt trevligt och mycket roligt att dansa faktiskt.

Efter en ganska hektiskt men trevlig helg så avslutade vi den på amerikanskt manér med att ha en s.k. BBQ, som det så fint kallas här. Vi följde tidstypiskt könsrollsmönster där jag fick bli grillmästare och Hanna och Linda ordnade med grönsaker och potatissallad. Fint.
Vi köpte marinad som skulle ge "that smokey touch to it" och köttet blev faktiskt väldigt gott. Flickornas potatissallad var dessutom minst lika god.

"That smokey touch to it"

Det går bra med livet, både i skolan och annars. Jag lär mig oerhört mycket på lektionerna! Lärarna är väldigt duktiga och brinner verkligen för sin sak. Kan tänka mig att dom vet om att det står en lång kö av musiker som vill ha deras jobb därför visar dom sig på styva linan och försöker hjälpa till så mycket som det går.
Men det känns ändå väldigt bra att lämna i december, dels för att jag får träffa käresta igen och dels för att jag (som jag tidigare har skrivit) tycker om att leva i kontraster just nu, prova på olika saker som jag tycker är viktigt.

Mm. Livet kan vara underbart ibland, speciellt när man ägnar sig åt det som är viktigt. Mor och far säger alltid till mig att livet går fortare än man tror och jag tar deras ord för sanning; så se till att göra något av livet, något du tycker är viktigt och vackert. Inte nödvändigtvis det som är roligt, utan något som du tycker är värdigt livet som du fått till skänks.

Gustaf Fröding

Avslutar gärna detta alldeles för långa och osammanhängande blogginlägg med en dikt utav käre Gustaf Fröding från hans diktsamling Gitarr och Dragharmonika.

Vackert väder

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Över björkarne vid Berga
som ett hattflor på en herrgårdsfröken
svävade en sky.

Och som jättelika nämndmän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstam.

Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr,
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr.
Gamle Hurra, gamle Hurra,
kanske tänkte han som jag:
det är ändå skönt att leva
- vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!

Men vad är det, hör, det fnissar
bortom holmarne vid näset,
vad är det för sällsam låt?
Är det flickor som i viken bada
eller är det
flickor i en båt?
Tio vita frökenhattar
stucko plötsligt fram ur vassen,
just där sundet vidgar sig,
tio skadeglada halsar
skrattade åt mig.

Jag blev verkligen förargad
över denna skrattsurpris,
men jag rodde ändå ditåt,
mitt i skocken satt ju själva,
själva självaste Alice.
Och jag reste mig i båten
och jag tog ett tag åt mössan,
ett förläget tag,
och jag rodnade och sade:
det är utmärkt vackert väder,
vacker väderlek i dag!

"Mycket sant och mycket snillrikt,
bravo, bravo, bravo, bra,
högst poetiskt, sant och snillrikt,
högst poetiskt, hahaha",
skreko alla flickorna,
och de öste vatten på mig
och Alice var obarmhärtig,
hennes hjärta var som is,
och jag snubblade i båten
och jag föll på knä och sade
smärtefullt på Caesars vis:
även du min, även du min,
även du, Alice!