Nakhon Nayok, Thailand

Hej!

Ar framme i Thailand och har firat jul och till och med hunnit med att gora valdigt mycket saker.
Hinner inte riktigt skriva sa mycket men tankte bara meddela att jag mar bra och att jag forhoppningsvis far tid till att skriva langre om vad som hander en annan dag.

Tacksam for alla mail som ni har skickat och sa, tyvarr hinner jag inte svara pa dom nu men forhoppningsvis senare!

MVH

Falang (typ vasterlanning har i Thailand(

Slutet



Nu är slutet på allting i Los Angeles nära. Ikväll flyttar jag till en annan lägenhet och lämnar datorn för hemåkning till Sverige tillsammans med lite andra saker. Vid den här tiden i övermorgon så är jag en bit kommen på resan.
Ska flyga i 15 timmar men har dessvärre inte tänkt på det ännu, har med mig en god bok som får bli mitt sällskap förutom min spellista "SOVA" på iPoden.
Ser väldigt mycket fram emot att resa men kommer även att bli vemodigt att lämna livet jag skaffat mig här. Kommer säkert nostaligisera över detta senare i livet.
Men i det stora hela känns det bara bra att åka, jag fick allt jag ville ha gjort här plus att jag fick som en bonus resa iväg till ett till land och världsdel.

För den som är intresserad är den tänkte resrutten denna, inte helt spikad men ungefärligt:

Först Thailand och Bangkok, sen ett tag hos Sabinas mormor, efter det någon vecka på någon strand, därefter Laos och stanna där i några dagar. Därefter bussen upp in i Kina och vara i Yunnan-provinsen. Därefter upp till Peking och därifrån Transsibiriska järnvägen genom Mongoliet och Ghobiöknen till Moskva. Därifrån tar vi flyget hem till Sverige.

Kommer att fortsätta blogga här fast då istället om resan i Asien.
Hoppas ni följer med mig även då!



- Emil

Vila Akvileja

Har spelat in en ny sång som ni ska kunna ladda ner så småningom, så länge får ger jag er den på myspace som en tidig julklapp.






En vecka

Sitter här på skolan och väntar in ett slutprov i Inspelningsteknik som är om en halvtimme. Jag behöver egentligen inte göra provet p.g.a att jag slutar efter denna termin och inte nästa.
Har hållit på med en sång ganska mycket nu i slutet av terminen, en vacker och galen vals. Främst galen.
Ska försöka bli klar med den innan jag lämnar L.A., vi får se hur det blir med det.

I vårt kära boende på #T219 på Oakwood så har vi försökt att få in så mycket julstämning som det går.
Förra helgen så var vi på en svensk julmarknad där vi lyckades få syn på både Lucia och glögg. Dock så hade glöggskaparna glömt att glögg inte enbart (eller alls) består av ren vodka.
Våra icke-svenska vänner var också besvikna på att Lucian inte var blond och blåögd utan mörkhyad, men då berättade jag om det fantastiskt mångkulturella Sverige och då blev alla glada.



Nu i helgen har jag och Hanna mest varit ensamma hemma då folk varit bortresta, så vi hade julstök med god kristen julmusik i gosskörstappning (Olle Persson – Dagen Ar Kommen: Stilla Natt) när vi bakade mjuk pepparkaka (Tack familjen Fredriksson för kryddorna!), knäck och lagade risgrynsgröt (Tack Gustaf & Camilla!).

Om en vecka idag sitter jag uppe i flygmaskinen CI5 med sikte på Taiwan och därifrån vidare till Bangkok. Spännande!
Saknar min thaibaby.

Nu måste jag springa i väg till provet, det börjar om 5 minuter!

Kvällstankar den 6 december 2009

Jag kom och tänka på det främst när vi var ute och reste, under de många timmar då jag mestadels tittade ut över de stilla, tomma landskapen. Känslan av att jag då var precis på rätt plats i precis rätt tid. Just då var det meningen att jag skulle köra bil genom den torra Mojaveöknen.
Visst, många saker kanske skulle kunnat varit mer perfekt. Människan ser det gärna på så sätt, att saker och ting är "bra men kunde varit bättre".
Sabina kunde varit där, någon av mina nära och kära hemifrån kunde varit där, vi kunde haft mer tid, vi kunde haft en vräkigare bil eller mer pengar.



Men just då kunde jag verkligen uppskatta livet för att jag tog det för vad det var, accepterade det fantastiska och var nöjd. Lycklig, njöt jag.
Hur många gånger kan jag skriva visdomsorden Edith Södergran givit oss? Glädjen är en fjäril.

Glädjen är en fjäril
Som fladdrar lågt över marken,
Men sorgen är en fågel
Med stora, starka, svarta vingar,
Den bära en högt över livet,
Som flyter nere i solljus och grönska.
Sorgens fågel flyger högt,
Dit där smärtans änglar hålla vakt
Över dödens läger

Jag tror på det & älskar känslan.
Ursäkta att jag låter kvasifilosofisk en söndagskväll som denna men det blev så självklart för mig just denna kväll.
Imorgon kommer jag troligtvis stampa på livet igen, imorgon är jag med den där förbaskade fågeln igen.


En fjäril är en fjäril även fast man inte ser den.



Conan O'Brien

Lyckades få tag i biljetter till Conan O'Brien (inte Barbaren) i förrgår, väldigt prisvärt (gratis).
Väldigt väloljad och rolig föreställning! Rekommenderas starkt om ni har vägarna förbi.



Strikt förbjudet att ta bilder. Undertecknad lever på kanten av tillvaron.

Referat över senaste dagarna


Kom hem igår kväll efter en alldeles fantastisk bilresa genom sydvästra Förenta Staterna.
Finns så mycket att berätta för att den stora berättelsen är fylld av mindre berättelser men jag ska försöka hålla det koncist.

Kvällen innan vi (Hanna, Linda och jag) skulle åka till San Francisco bestämde vi oss att ge Grand Canyon en chans med, nu när vi ändå hade vägarna förbi (ungefär 1300 kilometer mellan platserna). För att sätta det i perspektiv så är det längre mellan Grand Canyon och San Francisco än mellan Malmö och Paris, eller Malmö och Skellefteå.


Linda är glad för att komma fram

Sagt och gjort. Första dagen satt vi 13 timmar i vår nyfunna vän, Nissan Sentra. Vi åkte genom den bergiga delen av Mojaveöknen och var redan då trötta på de två blandskivorna jag knåpat ihop kvällen innan. Väldigt vacker natur med stora vackra sandiga berg där varje filmförstörd människa kan tänka sig att indianer fortfarande härbärgerar.


Grand Canyon och jag.

Efter en god natts sömn blev den 26:e den 27:e och jag fick skriva in att jag överlevt ännu ett år i min livskalender.
Vi firade med att ta en timmes kamp mot tiden/solen som höll på att gå upp men vi lyckades precis fånga uppgången på Grand Canyon.
Aldrig tidigare har jag upplevt så mäktig och ogreppbar natur. Det var som att stå i en målning, i en tavla. Vackra kullar, klippor och berg så långt ögat kunde nå.

Efter några timmars spatserande så hoppade vi in i bilen ännu en gång, denna gång med Las Vegas som mål. Vi lyckades ta oss dit efter några timmars köande vid Hoover dam, USA:s största vattendamm, för att någon terrorhotat den.
Vegas var lika absurt och blinkande som man kan tänka sig. Gigantiska hotell i olika sorters genrer som folk investerat många miljoner dollars i.


Vegas baby!

Vi gick omkring i dom olika hotellen innan de kära flickorna överraskade mig med en middag på en fin restaurang. Jag åt en god kalv och Sabina hade ordnat så att personalen kom med en N.Y. Cheesecake serverad på ett vackert fat och med en hälsning.
Jag måste säga att detta var en av de bästa födelsedagarna i mitt liv, om inte så var det den mest händelserika födelsedagen hittills.
Tack alla ni som skrev och hälsade, ni som ringde och speciellt tack till Linda och Hanna som gjorde ett gott dagsverke när dom firade mig!

Efter vi sett det bästa av Las Vegas så tryckte jag i mig två stycken s.k. 5 hours concentrated energy som var någon sorts koffeindrog som gjorde att jag blev helt överaktiv och körde med musik på högsta volym rakt ut i öknen i tre timmar, allt medan dom andra sov.


Välkommen till Kalifornien!

Vaknade på ett extremt typiskt motell i den gamla gruvstaden Tonopah mitt ute i öknen. Snabbt så åkte vi genom monotona gruslandskap, som blev till kargt alplandskap, som blev till en snöstorm med 3 dm snö och granskog, och som till slut blev ett landskap som liknade norsk fjäll.
Snöstormen visade sig vara förödande för oss för att vägarna stängdes och vår sommardäcksbeklädda bil var förbjuden att köra vissa vägar. Detta ledde till att vi var tvungna att ta en omväg uppåt landet, en omväg som tog extra 5 timmar. När vi fick reda på det, i den lilla orten Lee Vinning, så kändes det som att vi var vid världens ände och det var faktiskt med upprymdhet vi kastade oss vidare ut i det okända.
Efter några timmar smälte snön och blev till slut det kaliforniska väder som vi var vana vid.
Genom Reno och Sacramento så kom vi till San Francisco.

Spenderade två vackra dagar i San Francisco som verkligen är som man tänker den. Mysig och familjär, även fast den är så pass stor som den är. Vi försökte att göra det vi hittills inte gjort på resan; sakta smälta alla intryck.
Om jag skulle bo en längre period i USA så skulle jag nog helst bo i San Francisco eller New York, dom städerna liknar varandra och det är dom platserna hittills som liknat Europa mest.

San Francisco

Efter en vacker solnedgång vid utsiktsplatsen Twin Peaks i San Francisco så begav vi oss nedför Highway 1 som går längsmed den amerikanska stillahavskusten. När vi hade kommit en bra bit märkte vi att likt Jesu födelsedag så fanns det inget boende ledigt, så vi körde in i en skog och tryckte på AC:n på max innan vi stängde av bilen och somnade där och då.


Frukost på Highway 1

Kustlinjen var hur som helt magisk med så mycket natur som gjorde intryck så att det var svårt att ta in allt vackert och flera dagars resande tog slut när vi på tisdagskvällen ännu en gång rullade in på Oakwood Apartments i Los Angeles.

Haha, jag är faktiskt stolt över mig själv som lyckats få ner så mycket på så få rader. Men trots det så hann vi med mycket mer än det jag lyckades få med i denna text.
Omvälvande resa!


Resan

"Hollywood Hills, filmstjärnor och jetsetliv"

Goddag!
Sitter i skolans bibliotek och jag har haft en ganska hektiskt dag i skolan, men rolig i och med att det bara varit trevliga lektioner. Mestadels privatlektioner också.
Försöker verkligen suga musten ur tiden jag har kvar. Skriver upp frågor som jag borde fråga, bokar extra studiotid och tar varje chans till att se omgivningarna här.
Så, på torsdag ska vi hyra en bil och köra till San Fransisco med stopp vid någon av nationalparkerna (Yosemite eller Joshua Tree). Roligt!

Los Angeles från utsiktsplatsen på Mullholland Drive

Jag börjar mer och mer förstå hur Los Angeles fungerar nu efter att Martin var här och vi åkte runt mycket och tittade på platser. Så nu så tror jag att jag snart kan åka härifrån utan att skämmas för att man inte sett så mycket. Nu har jag nog varit på dom flesta platserna man "måste" se häromkring.


Martin & Linda "kära" på Martins avskedskväll på SkyBar

Efter två veckor av Los Angeles-liv så var det tid för Martin att ta sig tillbaka till Sverige. Vi bestämde oss för att vi skulle ha en liten avslutningsfest för honom så vi begav oss till västra Hollywood där det finns lite finare ställen. Bland annat hittade vi ett ställe som var så fint att en ung attraktiv kvinna fick betalat för att sitta i sina underkläder i en glasbur och sova (The Standard om ni är intresserade av att åka dit)

Vi bestämde oss till slut ändå för att äta efterrätter på SkyBar, en fin bar/restaurang med utsikt över hela L.A.
Alla beställde in olika efterätter men det visade sig att det var jag som skulle dra kvällens jackpot. Coco do Chielo var nästan större än mig och definitivt sötare än mig.
Det fanns inte en chans att jag skulle orka en Coco do Chielo utan pistolhot. Efter någon/några timmar erbjöd servitören mig en doggybag.


Barbara & Craig

I lördags så var det en professionell fotograf på skolan som tog foton till vårt framtida projektarbete. Det var ganska roligt, fotografen var duktig och hade tagit många bilder till stora modemagasin.
Efter det så åkte jag och några klasskamrater för en eftermiddag hemma hos Craig. Han har en ranch som ligger ungefär 15 minuters bilväg från där vi bor. Vi skulle egentligen grillat lite revbensspjäll på amerikanskt vis men grillen fungerade inte som den skulle så vi fick beställa hem lite pizza istället. Så, vi käkade pizza, jammade och spelade biljard där på ranchen och det var faktiskt väldigt idylliskt, väldigt trevligt!

Craig är en skön kille från min klass som jag hängt med en del. Han hade en ljus röst tills för 6 månader sedan, då han under en surflektion fått surfbrädan på struphuvudet och krossade det. Läkarna var tvungna att snitta upp halsen för att han inte skulle dö 60 sekunder senare.
Men han överlevde och nu låter han som Tom Waits; som att han har rökt och supt whisky mer än han andats i livet. Och då började han med musik.
Han och hans fru ägde varsin Harley Davidson, det var häftigt.


Herrn själv på Harley Davidson
Tack för idag!

Emil

Förlåt!

Jag har glömt att meddela att vi har bytt adress för ganska länge sedan.
Den nya är:

Oakwood Apartments #T219
3650 Barham Blvd.
Los Angeles, CA. 90068
USA

Om ni skickat något så får ni gärna säga på något sätt så ska jag ändå försöka leta reda på det.

Konst

Äsch, jag vill inte vara en av dom som sakta men säkert slutar att skriva. Men som ni säkert förstår så har jag mycket för mig här på den amerikanska västkusten.

Hannas bror Martin är här och hälsar på och det är mycket trevligt. Han har hyrt en bil så vi har lyckats att göra många saker man "bör" göra här men som vi har missat för att vi endast använt den otillräckliga lokaltrafiken.

I torsdags var jag ledig så jag och Martin tog bilen med sikte mot Santa Monicas strand. Det var kallt men vi tänkte att vi skulle se den vackra piren som vi hört mycket om. Vi kör på den sexfiliga motorvägen när vi upptäcker att Getty Center ligger en engelsk mil framför. Kände igen namnet från någonstans men vi kände oss spontana och svänger in.
Det visar sig att det är ett gigantiskt konstkomplex med målningar, skulpturer och möbler från 1400-talet och framåt. Jag läste mycket om Getty Center när jag och Jesper läste konstvetenskap. Förstår att jag verkligen hittat en guldgruva när jag går in i ett dunkelt rum med en av mina absoluta favoritmålningar; Dansös med en blombukett av Edgar Degas.


"Dansös med blombukett" och jag


Martin och van Honthorst "Törnekröningen av Kristus"

Det var verkligen en fantastisk plats. Dessutom så hade dom terrasser där man kunde se ut över hela L.A. från Santa Monica-bergen där Getty Center låg.

Försöker verkligen supa in USA, ta vara på att jag är här. Idag var det för övrigt 25 grader och det är ju ändå 15 november, konstigt. Något annat som är konstigt är att jag faktiskt åker härifrån om 36 dagar, lite drygt en månad.

Idag så söp jag in USA till den grad att jag och mina kamrater från boendet åkte till en typisk amerikansk kyrka.
Vi åkte till den kända Chrystal Cathedral, en kyrka gjord i glas som ligger söder om Anaheim. Verkligen en speciell gudstjänst som var väldigt amerikansk. Bland annat så höll "Miss California" ett tal och en svart man, Brother Tom, kom in och höll i en allsång på typiskt gospelmanér. Lägg till en stor personkult på kyrkans grundare och vi har en söndagsförmiddag. Men det var väldigt intressant att se och alla där var väldigt trevliga människor som ville väldigt väl.


"Chrystal Cathedral"

Vi avslutade dagen med att ta en tur till Newport Beach där det fanns en väldigt vacker och troligtvis den bästa strandlinjen i Los Angeles-området.


Martin, Hanna, Linda och jag

Ska passa på att rekommendera två låtar som ni kan kolla upp på Spotify.
Julian Casablancas – 11th Dimension och Anna Järvinen – Nattmusik

E.

Vardag i Los Angeles

Jag har verkligen kommit in i Los Angeles-lunken. Går det? Det är konstigt. Det Los Angels man ser på TV och det Los Angeles man läser om i tidningen blir vardag.
Har även kommit tillbaka till en något mer normal dygnsrytm efter förra veckans dimma.

I helgen var det Halloween och det är verkligen (!) en stor grej här borta. Man firar det ut i fingertopparna; dekorerar allt som går att dekorera och klär upp sig så mycket som det går. Dock så verkar kvinnojänkarna mest se Halloween som en ursäkt för att klä av sig så mycket som det går, för att det för dagen är OK.


Linda, jag, Andrea och Mogeh på Bardot under Halloween

Halloween var dock roligt (men det var nog inte själva Halloweens förtjänst) och vi körde den vanliga jacuzzin och avslutade med en klubbkväll på först Bardot och sen på Avalon. Måste nog säga att DJ:n som var på Bardot var den bästa jag upplevt. Vi hade hur som väldigt trevligt och mycket roligt att dansa faktiskt.

Efter en ganska hektiskt men trevlig helg så avslutade vi den på amerikanskt manér med att ha en s.k. BBQ, som det så fint kallas här. Vi följde tidstypiskt könsrollsmönster där jag fick bli grillmästare och Hanna och Linda ordnade med grönsaker och potatissallad. Fint.
Vi köpte marinad som skulle ge "that smokey touch to it" och köttet blev faktiskt väldigt gott. Flickornas potatissallad var dessutom minst lika god.


"That smokey touch to it"


Det går bra med livet, både i skolan och annars. Jag lär mig oerhört mycket på lektionerna! Lärarna är väldigt duktiga och brinner verkligen för sin sak. Kan tänka mig att dom vet om att det står en lång kö av musiker som vill ha deras jobb därför visar dom sig på styva linan och försöker hjälpa till så mycket som det går.
Men det känns ändå väldigt bra att lämna i december, dels för att jag får träffa käresta igen och dels för att jag (som jag tidigare har skrivit) tycker om att leva i kontraster just nu, prova på olika saker som jag tycker är viktigt.

Mm. Livet kan vara underbart ibland, speciellt när man ägnar sig åt det som är viktigt. Mor och far säger alltid till mig att livet går fortare än man tror och jag tar deras ord för sanning; så se till att göra något av livet, något du tycker är viktigt och vackert. Inte nödvändigtvis det som är roligt, utan något som du tycker är värdigt livet som du fått till skänks.


Gustaf Fröding

Avslutar gärna detta alldeles för långa och osammanhängande blogginlägg med en dikt utav käre Gustaf Fröding från hans diktsamling Gitarr och Dragharmonika.


Vackert väder

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Över björkarne vid Berga
som ett hattflor på en herrgårdsfröken
svävade en sky.

Och som jättelika nämndmän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstam.

Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr,
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr.
Gamle Hurra, gamle Hurra,
kanske tänkte han som jag:
det är ändå skönt att leva
- vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!

Men vad är det, hör, det fnissar
bortom holmarne vid näset,
vad är det för sällsam låt?
Är det flickor som i viken bada
eller är det
flickor i en båt?
Tio vita frökenhattar
stucko plötsligt fram ur vassen,
just där sundet vidgar sig,
tio skadeglada halsar
skrattade åt mig.

Jag blev verkligen förargad
över denna skrattsurpris,
men jag rodde ändå ditåt,
mitt i skocken satt ju själva,
själva självaste Alice.
Och jag reste mig i båten
och jag tog ett tag åt mössan,
ett förläget tag,
och jag rodnade och sade:
det är utmärkt vackert väder,
vacker väderlek i dag!

"Mycket sant och mycket snillrikt,
bravo, bravo, bravo, bra,
högst poetiskt, sant och snillrikt,
högst poetiskt, hahaha",
skreko alla flickorna,
och de öste vatten på mig
och Alice var obarmhärtig,
hennes hjärta var som is,
och jag snubblade i båten
och jag föll på knä och sade
smärtefullt på Caesars vis:
även du min, även du min,
även du, Alice!

"bitiga män" & spider man ätbara

Skaffade en sån där Google Analytics för inte så länge sedan och kollade idag igenom den lite.
Och dessa ord har folk googlat sig till för att komma till min blogg:

1. www.annuenmorgon.blogspot.com
2. ännu en morgon
3. lägenhetshotell i los angeles
4. judelockar
5. "bitiga män"
6. en morgon i new york
7. harlem gudtjänst
8. spider man ätbara

Hollywood BLVD, Los Angeles

Sitter i Studio 02 i Musicians Institutes IAP-studiokomplex. Klockan är 06.50 och det är inte alls en kristlig tid att vara uppe, främst om man inte har sovit något utan varit uppe hela natten. Det finns någon mysigt skimmer över det och jag kan tänka mig att jag kommer att älska det här i efterhand.
Alla lokalerna här är döda, en trummis som var duktig gick hem för någon timme sedan och det känns som att jag är ensam här.


Studio 02 ikväll

Har varit här två nätter denna vecka. Övermod kan tyckas, det tycker jag med. Det är mysigt, men om man inte har helt klart för sig vad man ska spela in så jobbar man inte så effektivt. "Ingenting är vettigt 03:30" liksom.

Kommer att sluta skolan här efter terminsavslutningen i december och åka till Thailand. Där ska jag fira jul med SAAB och med hennes familj för att senare resa runt i de olika länderna i Östasien. Jag tror verkligen att det kan bli en fin och spännande resa, ser fram emot den mycket.
Kontraster är nyckelordet, mina damer och herrar. Och kärlek.

Tack o bock!
För övrigt är ingenting vettigt 07:17 heller.

Sjukdom & skönhet

Har spenderat hela denna dag inomhus. Konstigt att spendera en hel dag i Los Angeles inomhus egentligen utan att göra något viktigt. Anledningen? Jo, jag har gått och blivit sjuk. Det är segt men på något sätt mysigt, man mår så pass dåligt att man mest kan ligga hemma och kurera sig. Man kan inte ha dåligt samvete för man inte gör det man ska eller det som är "viktigt". På flera sätt kommer man bort från sig själv och sin vanliga vardag.


Geni & stilikon

Har spenderat min dag mestadels i sängen.
Har tittat på två av tre delar utav en intervjudokumentär med Ingmar Bergman från 2004, alltså tre år innan hans död.
Han är verkligen en inspirerande karaktär. Helt fixerad av det han gjorde och gjorde det till vilket pris som helst (familj, vänner, fritid och kanske främst uppskattning). Krävs det av en person som lyckas i ett sådant yrke? Fem äktenskap!
Jag har nog aldrig sett någon så koncentrerad och helt uppslukad av något som Ingmar Bergman var av filmen och teatern. Att leva och att dö för konsten.


Kära Sabina

Pratade även med den vackra ikväll. Hon har en väldigt vacker röst.
Saknar henne mycket. I fredags hade vi sällskapat i tre månader.

Tack och adjö!

P.S. Jag kan rekommendera Nicolai Dungers nya respektive Editors nya för höstdagar i världen D.S.

En helg utomhus

Ännu en sen natt för Herr Emil. Eller ja, Mister säger man ju här borta.
Jag har kommit i en dygnsrytm som jag inte ens hade när jag gick i högstadiet och eller gymnasiet då jag knappt sov alls.
Det är för att både Sverige och Thailand/Laos är många timmar framför mig och det är trevligt och prata med dom som är där.

Efter en fin morgonvandring i bergen, hektiskt skoldag och hemmafest i centrala Hollywood i fredags så bestämde vi att stranden skulle vara bra på en 34-gradig oktoberlördag. Tillsammans med Linda L så begav vi oss iväg med våra nya vänner Andrés och Simon från Colombia till Manhattan Beach.


Andres

Andrés hade bil som tur var, med den ofantligt dåliga lokaltrafiken i Los Angeles så skulle det säkert ta 5-6 timmar att ta sig dit. Jag vet inte om jag har poängterat det nog; flytta inte hit för den välfungerande lokaltrafiken, för den finns inte.

Manhattan Beach var mycket fräschare än Venice Beach, där vi var förra gången. Vågorna var dessutom större och ännu mer spännande vilket var roligt och lite galet. Vattnet var kallare än förut men ungefär som Östersjön en vanlig svensk sommardag.
Andrés hade varit där tidigare och han berättade att senaste gången så hade han och några vänner surfat lite. Från ingenstans så kom HAJARNA! Turligt nog hade de fel, det var endast delfiner som ville leka. Tyvärr så fick vi inte se några sådana denna lördag.


Mitch & jag

Denna söndag har jag ägnat åt att vandra till IKEA tillsammans med Arvid och Adam som också går på skolan och bor på Oakwood. Tydligen låg det endast en timmes promenad från där vi bor. Vi visste inte riktigt vägen så vi frågade några på en bensinmack om vägen. Dom, och alla andra jänkare som vi pratat med, förstod inte att man faktiskt kan gå till saker ÄVEN om det tar mer än 15 minuter men efter en del skrattsalvor så fick beskrivet för oss hur vi skulle gå.


Arvid & Adam euforiska

IKEA hade en för oss fantastisk sortering av ätbara produkter som vi knappt visste om att vi saknade. Sill, knäckebröd, svenskt kaffe, julmust, Marabou m.m.
Ibland är det gott att ta en rejäl tugga av Sverige.

Aja. Dags att sova, en god dag imorgon med.

E.

Allt ont för med sig något gott



EM 2012 HEJA HEJA

För övrigt vill jag meddela att jag jublar av glädje här borta i Amerika över att Mikael Nilsson valt att avsluta sin landslagskarriär. Inte för att han har varit exceptionell dålig jämt utan för att han har i särklass sämst inställning till landslagsfotboll eller ja, fotboll i stort någonsin. Glädje över att slippa en sådan medioker spelare som allt som oftast har inställningen "det här kommer att skita sig" eller "vi har ändå ingen chans" kan släppa sin plats och ge den till någon mer hungrig.

Synpunkter?


STORM

Som man säger på engelska "It's raining cats and dogs!".
Det gör det verkligen! I Los Angeles!
Jag antar att alla fruktodlare som finns i Kalifornien prisar Gud för regnet (eller storm som de skriver lite varstans, haha, dom har då aldrig varit utanför den här staten!).

Idag har jag haft en ledig dag. Har egentligen ledigt varje tisdag men i och med att jag går den kursen som jag går så har jag mycket eget ansvar för den största kursen i programmet som kallas "The Project". Rent konkret så är det att man ska bli färdig med ett gäng låtar innan man slutar här, och ännu mer konkret så innebär det att man ska sätta ut 2 - 12 timmar per vecka på studiotid och minst en timma (men gärna mer) på "Personal Advising" då man talar med en av lärarna som finns skolan om sitt projekt. Samtalen kan vara allt i från att man frågar hur man mickar upp en såg till hur man på bästa sätt fortsätter på en låt.



Men idag har jag ägnat mig åt rekreation och tagit en lång promenad i trakterna medan "stormen" drog in. Lyssnade ifatt mig på de P3 Dokumentär-avsnitten som jag hade missat. Lyssnade på en mycket intressant dokumentär om Ny Demokrati.
Tänkte mycket på hur det alltid är segraren som skriver historien. Om historien om Ny Demokrati slutat lyckligare hade vi säkert sett på dem med i ett annorlunda ljus. Istället blev dom ansiktet utåt för ett främlingsfientligt 90-tal med Lasermannen som efterföljare. Menar förstås inte att ge partiet något som helst stöd men jag tror att min generation ser partiet som stora förövare och nazister fast jag egentligen tror att dom var ett populistparti som var väldigt naiva och inte beredda på makten som dom fick. Rätta mig gärna här om jag har fel.

Själva grejen med att promenera och lyssna på podradio eller en ljudbok är oerhört stimulerande tycker jag. Att gå omkring i godan ro i fina landskap och lyssna till en god man eller kvinna som berättar berättelser för en är en modern uppfinning som är värd att hänge sig till.
Försöker vara på min gode vän Joseph nästan varje dag och timma att anamma mitt beteende men har inte lyckats frälsa honom ännu.

Sitter mycket och spelar in musik men det är svårt att få till en seriösare komposition när det finns så många nya roliga funktioner att leka med så det slutar allt som oftast med att man sitter i sitt sovrum med en ny technohit.
Men man brukar nog säga att man lär sig allra bäst då man leker.
Logic är för övrigt ett jättebra program och jag kan verkligen rekommendera det till alla som spelar in musik. Har tidigare endast använt Cubase men om man vill göra musik på egen hand hemma så är Logic ett mycket bättre alternativ.

Så.

#T219


Märkligt att det snart har gått en vecka sedan jag uppdaterade min blogg. Tiden går så oerhört fort, dagarna rinner iväg! Märker att jag troligtvis inte kommer att kunna uppdatera lika frekvent som tidigare men det är okej, förhoppningsvis har jag mycket att skildra då.

Har nu gått en vecka i skolan och den är precis vad den skulle vara, kurserna är precis som jag ville att dom skulle vara. Det är mestadels inspelning och det passar mig perfekt. Vi bryter ned sånger och låtar, går igenom hur dom är inspelade och hur man skapar de känslorna man vill få ut och det är verkligen perfekt för mig.
Det visade sig för övrigt att min lärare varit ljudtekniker åt The Mars Volta under skivinspelningarna i Los Angeles.



Märkbar skillnad i temperaturen här. Från 40 till 25 på en vecka, från att vara en bastu till att shorts + t-shirt inte är skoluniform, är underligt. Förhoppningsvis så är det bara ett lågtryck som gått in längs kusten och att vi i all fall kommer upp i 30 grader veckan som kommer.

Vi har flyttat ifrån vår lägenhet på nedre botten till en lyxigare våning med utsikt över Hollywood Hills. Den är större än den vi hade tidigare. Jag och Hanna (som jag delar rum med) har även fått ett jättestort rum med ett fönster som går från golv till tak.
Dessutom fick vi lämna den gamla som den var (skitig) och komma till en nystädad lägenhet med rena lakan, handdukar och hela fadderullan.
Allt detta till ett pris av 0 (noll) kronor. Tack.
Besökte även vår lokala musikhandlare och handlade på mig ljudkort och midiklaviatur som går väl med min dator. Att det dessutom är 50% billigare än Sverige gör det hela bara bättre. Som musiker är detta land verkligen ett Mekka.

Måste även skriva att jag känner mig väldigt nöjd och glad med hållningen jag har åt livet just nu. Jag skulle säga att det är ett sökande efter kontraster, ett sökande efter uppbrotten från en bra sak till en annan. Ett liv som inte fungerar i längden men den driver mig till att även längta framåt, att bli vuxen och att stanna upp. Även det blir ju en kontrast mot kontrastlevernet som jag för nu.

Tid för sängen innan klockan alarmet väcker mig imorgon klockan 09:30.
Sverige - Danmark ska följas även från Amerika och vi har dessutom förfört några danskar som ska komma hit imorgon bitti. Det kommer att bli en glädjens dag eller en dag bittrare än citron imorgon, låt oss hoppas på det förstnämnda.

God natt!

Ljud

Denna natt är en sådan natt då jag helst inte somnar utan hellre lyssnar på melodier som den nedan.
Och försvinner bort i tankar och i drömmar. I känslor.



Köpte för övrigt en fin tröja idag.



// Los Angeles

James Cromwell

Sitter i min säng, har precis tittat på Batman: The Dark Knight på en av våra 1000 kanaler. Jag kan förstå att folk blir försoffade här, man kan kolla på vad som helst när som helst. För en fotbollsgrabb som mig så blir det ett huvudbry, men jag har faktiskt hållit mig borta från matcherna förutom när Zlatan spelat och delvis Champions League. Såg även en match med AZ Alkmaar. Roligt att se Rasmus Elm, tråkigt att inte hans lagkamrater förstår hans geni ännu då dom istället försöker spela genom en kille som tappar bollen titt som tätt. Lite dumt att han inte skrev på förrän precis innan övergångsfönstret stängde. Aja, slut på fotbollsnörderi nu.



I tisdags var jag ute och vandrade i bergen med min nyfunne vän, producenten Eddie. Han visade mig lite vägar man kunde ta i bergen och vi pratade om livet i stort. Trevligt. När vi var ute och gick på en ödslig plats kom två herrar gående som vi börjar prata med. Dom berättar om en väg som är jättebra att gå som låg precis därifrån vi kom, vi hade missat den. Efter några minuters samtal säger vi adjö och önskade varandra en trevlig dag.
En av männen var faktiskt James Cromwell (skådespelare som medverkat i bland annat Spider-Man 3, 24, Den gröna milen, I Robot m.m).


Basketplanen här på området är verkligen hur bra som helst. Vore dock skönt att ha en veckorutin och spela varje vecka, spela lite matcher. Men jag och Hanna har spelat en del och det är roligt, hon är duktig.



Eddie berättade för mig att Hollywoodskylten ligger precis runt hörnet från oss, så idag tog jag och Hanna en tur till den. Vi gick en vacker promenad längsmed ett naturreservat och lyckades efter kanske 45 minuter komma till en fantastisk utsiktsplats där man kunde se både hela Los Angeles och den där kända skylten. Egentligen ligger skylten säkert bara 400 meter fågelvägen från vår lägenhet, men det är svårt att ta sig dit p.g.a dåliga stigar på berget.



En kvinna som vi träffade berättade att Madonnas f.d. hus (som ligger i området vid skylten) fortfarande blir utsatt för intrångsförsök, även nu fyra år efter hon flyttat därifrån. Dom nya ägarna har ordnat detta problem med att sätta upp stora skyltar där det står "MADONNA DOESN'T LIVE HERE ANYMORE" och liknande, ganska underhållande så här i Hollywood och allt.

Imorgon har vi genomgång på skolan eller "orientation" som det sägs. Jag vet faktiskt inte vad det innebär men jag antar att man kommer att få se skolan och kanske träffa sin klass. Spännande!
Vi ska även iväg på en konsert på kvällen med The Horrors, ska bli väldigt trevligt!

Ses&Hörs!

Bardot

Nu sitter jag uppe sent och skriver igen, klockan är t om mycket i Svea Rike. Egentligen borde jag ägna mig åt annat (sömn).

Vi bestämde oss igår för att prova på klubbandet i storstaden. Det var jag, Linda och Hanna som tog "vår" buss 222 från vårt boende i bergen ner till Hollywood Blvd. Väl framme så lyckades vi söka upp ett ställe vid namn Avalon som skulle vara populärt. Vakten var jordnära och viskade till oss att Avalon inte var häftigt utan stället vägg i vägg, Bardot, var dit vi skulle. Vi tog hans råd, ställde oss vid ingången till stället där en ung man hade som yrke att välja ut vilka som var Bardotmaterial och vilka som inte var det. Vi lyckades, säkert tack vare mitt vackra damsällskap, ta oss in utan problem.
Direkt när man kom in så märkte man att det var ett selektivt ställe, antingen var man rik eller snygg (vad gjorde jag där?!).
Tydligen var detta ett ställe där Hollywoods stjärnelit brukade gå till, även fast vi med handen på hjärtat inte såg någon stor stjärna denna kväll.



Beställde en whisky och frågade bartendern om det gick bra att boka ett bord så vi kunde sitta. "Inga problem, bara ni hostar upp 500 dollarz så fixar vi det".

"OK".

Trots att vi stod upp resten av kvällen så var den väldigt lyckad. Delta Fiasco spelade synthrock på häftigt sätt, vi dansade på dansgolvet till Hot Chip och folk (vi inräknade) såg viktiga ut.
Vi drog hem tidigt vid klockan 02 då ingen av oss är någon s.k. partybrud men bemöttes av papparazzis med kameran i högsta hugg. Dom var säkerligen besvikna att det bara var några bortkomna svenska ungdomar som gjorde sorti. Vi fick även med oss s.k. goodie bags med dyra prylar som delades ut till gästerna. Spännande och annorlunda.



Klockan 11 varje söndag så serveras det frukostbuffé för alla som bor på vårt område så vi gick ner till vårt "klubbhus" och bemöttes av en typisk amerikansk frukost. Mängder av donuts, bagels och marmelader som drypte men som smakade gott en söndagsförmiddag.
Gick hem och spenderade nästan hela resten av dagen med min kära fröken som är på andra sidan jorden via Skype. Det var väldigt fint och kändes som att vara nära henne igen, även fast vi dessvärre är så fruktansvärt långt ifrån varandra.



Nu ska bege mig mot sängen och spendera tid.

Tack för att du läste.

Bergen


Idag gick jag upp tidigt med min ryggsäck fullproppad med vatten för att utforska bergen som omger vår bostad, om jag skulle gått för sent så skulle det vara outhärdlig värme (idag var det 38 grader i skuggan, igen). Tog mig upp en kortare bit först och det visade sig att det ligger ett väldigt idylliskt område precis över vårt som heter "Wonder view drive" (haha, ja amerikanerna har bra fantasi). Därifrån ser man ut mot hela downtown som var vackert på morgonen, men inte senare på kvällen då man såg ett brunt lager av avgaser.
Träffade även en äldre man som hette Eddie som brukade vandra i bergen och jag fick hans nummer så att jag kunde följa med honom någon gång. Trevligt!



Igår så var jag, Hanna och Linda ute, efter många om och men, på gallerian Beverly Center.
Tog (ännu en gång) tre timmar att åka dit och frustrationen över den kommunala kommunikationen var lika stor som gallerian, de fyra första våningarna var endast parkeringshus för dem som skulle handla där.



Hittade den här pikén från Ben Sherman men prislappen satte stopp denna gång. Men snigg var den.

Kanske har jag inte påpekat det nog, men vi bor ungefär en kilometer ifrån alla kända filmstudior (Warner Bros., Universal osv.) som finns här. Studiorna är verkligen jättestora områden som innehåller många många olika byggnader.
På det lägenhetsområdet som vi bor på så är det dessutom många skådespelare som bor under kortare perioder när dom spelar in.

Ni får ursäkta för ett ganska osammanhängande blogginlägg men den tidiga morgonen har gjort att denna sena kväll känns senare än vad den egentligen är.

Ta hand om er!

E

Ny lägenhet

Vänner!
Sitter ännu en kväll vid mitt middagsbord och lyssnar på dödsmetall. Grämer mig över i lördags. Vad? Jo, då åkte jag och Hanna till Pomona North, en plats som visade sig ligga tre timmar bort från där vi bor (alltså typ som att åka LKPG - GBG), för att titta på ett gäng duktiga band.
Eftersom vi åkt buss, tunnelbana, tåg och taxi dit så var vi lite irriterade när vi kom dit men peppade för konsert.
Det var slutsålt.

Utmattade gick vi till något som såg ut som en turnébuss med massor screamo-kids med hårsprayade luggar, färgade t-shirtar, tighta svarta jeans och Vans. Jag knappade vänligt men bestämt på dörren och ut kom Bring Me The Horizons gitarrist. Jag förklarade vårt läge och sa till och med att vi åkt ända från Sverige. Den unga mannen var väldigt trevlig och sa att han skulle snacka med sin manager och sen så skulle han återkomma. Efter tio minuter kom en kille som presenterade sig som manager och berättade för oss att det var omöjligt att komma in, inte ens bandets kompisar kom in.
Segt.
Vi gick till närmsta sylta, käka en bacon och avokado-burgare och åkte bussen hem.
Det är ingen idé att gräma sig, även fast det känns nu när jag sitter här och lyssnar.



Vi har flyttat in i en ny lägenhet här på området som är större än den förra och det är skönt att äntligen få en egen säng faktiskt. Vi har även fått en ny rumskamrat vid namn Linda som också ska gå på skolan.
För övrigt så registrerade jag mig idag på skolan men jag börjar inte förrän den femte med lektioner. Det är OK för här jag kan nog underhålla mig med att vandra i omgivningarna, hänga på stränderna och vid poolen i några dagar till innan det blir tråkigt.

Ikväll provade vi för övrigt basketplanen här på området för första gången. Jättefin plan som ligger på taket av en byggnad där man ser ut över bergen som omringar platsen vi bor på. När jag spelade var det dessutom solnedgång medan vi spelade, det var filmiskt.
Efter värmen från basketen så svalkade vi oss i poolen. Haha.




Hoppas ni vet, vänner och familj, att jag tänker på er och att ni betyder mycket för mig.
Jag har fått en adress som ni gärna får skriva ett brev till. Brev är alltid så trevligt.

Oakwood Apartments
APT # M104
3662 Barham Blvd.
Los Angeles, CA 90068
UNITED STATES OF AMERICA

På återseende!