Bara i Thailand

Jag gick fram till disken för att beställa mat. Bakom disken sitter en man och tatuerar en annan man med en nål. Typiskt Thailand.

Apropå det; Vart jag än går spelar man i Thailand den här låten: 

Scorpions, bandet - inte djuret, är omåttligt stora här.

Annars ser mina dagar ganska lika ut. Jag bor numera nära stranden Nai Harn och från min balkong ser man vajande palmer och det brusande vattnet. Jag går upp vid 07 och simmar samt går lite på stranden. Sen äter jag frukost - yoghurt, cashewnötter och sojamjölk. Efter det försöker jag studera, men det är förvånansvärt svårt att göra det när vädret är så fint utanför. Vid 14-tiden äter jag på en restaurang i närheten innan jag tar en tur med min motorcykel. 

När jag kommer hem försöker jag studera lite till, med varierande resultat, innan jag tar ännu ett dopp i vattnet vid solnedgången kl. 18. Antingen träffar jag Moppe-Micke efter det eller sätter mig ner och ser en Bergman-rulle på balkongen samt äter en pandanbulle. I går såg jag den här:

På fredag åker jag tillbaka till Bangkok innan jag på onsdag nästa vecka åker vidare till London. Där ska jag träffa Sabina över dagen innan jag åker vidare till Buenos Aires. Vamos!

Nu löser solen

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår
där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfull i svalkande dagg,
i blommornas fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen. 

Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden. 

Men hennes tanke är borta från allt;
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt
förstora det levandes gåta. 

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma;
och drömmer bland världar som gått förut
och nya som längtande glimma. 

Pär Lagerkvist

Nai Harn

De senaste dagarna har jag tänkt på att klyschan att det bästa i livet är gratis. Och att man ska mjölka varje situation på dess nektar. Tack för nu.

Dykdagar

Vagabondmusik:

Problem med spellistan? Klicka här!

Det värsta med Thailand

Det värsta med Thailand  kan summeras med tre ord: Khao San Road.
Det är svårt att jämföra det med något annat men det är ungefär som en liten version av Times Square i New York fast istället för fotoglada japaner och gigantiska neonskyltar är det troligare att du ser gamla gubbar och det här:

En annan som är dålig är det här.

I morgon ska jag åka hit: 

På söndag eftermiddag åker jag ner till min vän Mikael Forsman som är dykinstruktör på Phuket. Ska bo hos honom ett tag och dyka. 

Sawadee kap!

Bangkok

I dag gick jag på bio i den mest moderna biosalong jag varit i. Jag åt lunch två gånger, vid 12 och vid 15 - maten var så oerhört god (och portionerna små). Efter det åkte jag till en nattmarknad och köpte kläder som lokala hipsterungdomar (inte barn och inga fabriker) har sytt - ett par short, en väska, två t-shirtar. Dessutom ersatte jag mina söndriga hörlurar med ett par nya, köpte "Green Milk Tea" och tog en timmes massage.  Förutom det har jag även åkt flera mil i taxi.
Sammanlagt har den här dagen kostat mig ungefär 600 kronor.

Något av det bästa med Bangkok är känslan av att man har pengar till att göra vad man vill. Men jag vet inte riktigt hur moraliskt riktigt det är att känna så. Vad tycker ni? Det här med att konsumera är ju verkligen en svår fråga. Eller? Är den så svår egentligen? Jag lämnar det där för stunden.

Ska sova nu, klockan är 01:20. I morgon ska jag försöka studera på hotellrummet. I kväll på den där nattmarknaden så tog några flickor kort på mig för att jag liknade Brad Pitt. Hoppas korten blev bra.

Kataloniens självständighet

Man kan nog dela upp min vistelse i Barcelona i två delar. Den första delen gick mestadels åt till att vara nära havet. Kustlinjen är så väldigt vacker här. Jag hyrde även en cykel och cyklade igenom hela staden i motljus.
Sedan Felipe och Laura kommit har vi försökt att se så mycket Gaudi som möjligt. Ett tvättäkta geni. Men till något annat:

De allra flesta människor jag träffar i staden verkar vara för Kataloniens självständighet. Vid ett lokalt, och inte bindande, val 2009 röstade 94% av befolkningen i Katalonien för frihet från den spanska republiken.
I går såg jag och Felipe El Clasicó på Camp Nou. Vi pratade i förväg om det lustiga i att 100 000 människor samlades för att se på 22 personer spela fotboll. Men vi enades om att den här matchen hade fler djup. Madrid är huvudstad i Spanien och galjonsfigur för den spanska republiken. Barcelona är centralort i Katalonien och fotbollslaget deras absoluta stolthet. Självklart blir matchen en schablonbild för något annat, för en kamp för frihet.

Mitt under matchen rullades en gigantisk katalansk flaggan upp och den stora publikmassan skanderade 

högre än någon annan gång i matchen: ¡Independencia! ¡Independencia! ¡Independencia!
Nästan 100 000 tog upp sin katalanska frihetsflagga med en vit stjärna (den flagga som används i dag i Spanien är utan stjärna).

Självständighet kommer aldrig vara en enkel väg ut. Spanien är i dag ett av de länder som är mest drabbade av den ekonomiska krisen och självständighet kommer inte lösa några problem - speciellt då Katalonien redan är en självstyrande kommun i Spanien.
Självständighet sker inte i en handvändning, men om folket är beredda att kämpa för det bör folket få det.

I kväll åker jag till Bangkok via London. Det är något annat det.

Jag ❤ Barcelona

Barcelona är behagligt varmt, cirka 24 grader i skuggan. I dag när jag åt min lunch, ett ihopplock av "tapas" från den lokala supermercadon, så dansade solen i det blågröna vattnet. Trots att det här är en storstad är det så oerhört välskött och vackert här. Det finns nog ingen stad som jag har fallit så pladaskt för som just Barcelona. På flera sätt har den allt man kan önska sig av en stad:

• Historia
• God mat
• Kultur
• Sport
• Strand
• Sol

(nedan följer en ganska tråkig men informativ text om varför jag är på den här resan, läs vid behov)
Att jag är ute på den här resan har att göra med min utbildning. I mars tog jag reda på att jag har möjlighet att läsa nästa kurs i mitt program på distans. Det gör att jag kan vara var som helst och studera, och ändå vara i fas med min utbildning. För mig var det en frestelse för stor att inte ge in för. Så, nu sitter jag här med en galen flygbiljett som tar mig mer än 30 000 km och innefattar tre världsdelar.
Vad jag ska göra på de olika platserna varierar men allt som oftast är det bara att bo och få en bild av hur världen fungerar på olika platser.

Nu börjar ett nytt äventyr.
Milstolpar:

• 2 oktober - 8 oktober Barcelona
• 9 oktober - 7 november Sydostasien
• 8 november London
• 9 november - 18 december Sydamerikas östkust