Kataloniens självständighet

Man kan nog dela upp min vistelse i Barcelona i två delar. Den första delen gick mestadels åt till att vara nära havet. Kustlinjen är så väldigt vacker här. Jag hyrde även en cykel och cyklade igenom hela staden i motljus.
Sedan Felipe och Laura kommit har vi försökt att se så mycket Gaudi som möjligt. Ett tvättäkta geni. Men till något annat:

De allra flesta människor jag träffar i staden verkar vara för Kataloniens självständighet. Vid ett lokalt, och inte bindande, val 2009 röstade 94% av befolkningen i Katalonien för frihet från den spanska republiken.
I går såg jag och Felipe El Clasicó på Camp Nou. Vi pratade i förväg om det lustiga i att 100 000 människor samlades för att se på 22 personer spela fotboll. Men vi enades om att den här matchen hade fler djup. Madrid är huvudstad i Spanien och galjonsfigur för den spanska republiken. Barcelona är centralort i Katalonien och fotbollslaget deras absoluta stolthet. Självklart blir matchen en schablonbild för något annat, för en kamp för frihet.

Mitt under matchen rullades en gigantisk katalansk flaggan upp och den stora publikmassan skanderade 

högre än någon annan gång i matchen: ¡Independencia! ¡Independencia! ¡Independencia!
Nästan 100 000 tog upp sin katalanska frihetsflagga med en vit stjärna (den flagga som används i dag i Spanien är utan stjärna).

Självständighet kommer aldrig vara en enkel väg ut. Spanien är i dag ett av de länder som är mest drabbade av den ekonomiska krisen och självständighet kommer inte lösa några problem - speciellt då Katalonien redan är en självstyrande kommun i Spanien.
Självständighet sker inte i en handvändning, men om folket är beredda att kämpa för det bör folket få det.

I kväll åker jag till Bangkok via London. Det är något annat det.