Den 14 november 2012

Jag tänker ofta på Sverige, på svenskhet. Kanske speciellt nu när jag bor i Buenos Aires eller när jag varit utomlands en längre tid överhuvudtaget. Jag är stolt över att vara svensk. Stolt över det land som vi byggt upp. Stolt över att vi har en fungerande solidaritet där vi värnar om den minsta i samhället, att vi har fungerande kollektivtrafik, att vi bryr oss om miljön (trots att vi ibland gör det för att alla andra gör det), att barn och ungdomar får mat i skolan och ja, att vi har fri utbildning överlag. Jag tycker även om den svenska naturen, hur våra städer är uppbyggda och Jönssonligan.

Undrar om jag alltid kommer att komma ihåg den 14 november 2012. Lite som att jag alltid kommer komma ihåg den 11 september 2001. 

Dagen började med att Expressen rullade ut en skrämmande video om och med Sverigedemokrater som betedde sig avskyvärt. Betedde sig precis som man inte vill att Sverige ska vara. Exkluderande, översittande, oförskämt och våldsamt. Det gjorde mig ledsen.

Men när jag såg videon fann jag en ny respekt för Soran Ismail. Han reagerar precis så som man ska göra. Hans reaktion var att han inte tillät exkluderande översittare som var oförskämda och våldsamma bestämma om han var svensk eller inte. Han var svensk oavsett vad de tyckte.

Sverige svarade på videon med twittertaggen #dethärärmittland där alla vi som är svenskar fick beskriva vår mångsidighet och definera det som faktiskt är svenskt.
Ibland gör det mig tårögd när jag tänker på vårt Sverige. Och det är inte bara allmoge, Dalarna eller smörgåstårta jag tänker på då (hur trevligt jag än må tycka att det är). Jag tänker på att vi är ett levande och dynamiskt folk som själva definierar vilka vi vill vara. Mitt liv är format av den mångfald som finns i Sverige, av det vi gemensamt har skapat. Och det är viktigt.
Vi har ett gemensamt ansvar, vare sig vi är etniska svenskar, iranier, kurder, juggar eller norrmän, att göra begreppet svensk till något stort och brett. Det är inte blåa ögon, blont hår eller bokhyllan Billy (även fast det också kan vara det). Svenskar är vi som bor i det här landet och vi formar landet gemensamt. Vad det är vet vi när vi träffar varandra.

Senare på kvällen den 14 november 2012 samlades 50 000 personer för att se när det svenska fotbollslandslaget fick inviga den nya nationalstadion, Sveriges nyaste ansikte utåt. I fokus hamnade en av världens kändaste svenskar.

Jag hoppas jag inte är dramatisk när jag skriver att jag kommer minnas den 14 november 2012. Det var en dag då jag blev stolt över Expressen, Soran, Zlatan, twittersvenskar och att SJ faktiskt fungerade. Det kommer komma dagar, som den här, då folk beter sig dåligt och oetiskt. Men låt oss suga på den här karamellen ett litet tag.

Dessutom var det min namnsdag!