Sammanhang

Innan jag åkte sa en vän till mig att ett halvår utomlands är som ett år hemma. Han hade rätt. Att det bara har gått lite mer än 1,5 månad sedan jag åkte känns svårgreppbart.
Intrycken av nya platser gör något med en och om det är en sak jag kommer ta med mig hem från den här terminen är det kunskaperna om mig själv. Det har varit tuffare än jag trott att klara sig utan ramar och sammanhang. Kroppen liksom söker sig ändå mot något som kan kallas ramar och rutiner, man är så oerhört van vid det.
Några har undrat hur min vardag ser ut, ska försöka summera det lite bättre.

Senaste tiden har jag stöttat mig mot ett fantastiskt kafé som ligger här i närheten. Jag går dit på morgonen medan jag lyssnar på Hemingways "Farväl till vapen". Kafét ser ut som Kungliga Biblioteket fast istället för kollegieblock har folk en cappuccino. Här sitter jag på förmiddagen till eftermiddagen och försöker koncentrera mig så mycket som det går på skolan.

Efter det går jag hem till lägenheten. Det är en ganska konstig lägenhet. Bara ett rum har dörrar, det känns snarare som ett gigantiskt rum i två olika etage med olika gluggar in till allas rum. Från övervåningen kan man ta brandstången/strippstången ned till första våningen. I mitten av lägenheten finns det en pool. 

På kvällen äter jag grillat kött på en närliggande "parilla" (ja, vad vi skulle kalla en grill). Grillmästaren ser ut som en tysk. Han skriker hela tiden ut beställningar och när han behöver lite extra köttbitar att grilla. Jag tycker om honom. På något sätt är det oerhört skönt att sitta där i kaoset. Och köttet är helt fantastiskt och kostar en spottstyver. 

Uppdatering: 

När jag i kväll satt vid parillans bardisk och åt en bit mat så kom det en man in och ställde sig bredvid mig. Han beställde sin mat i vanlig ordning och grillmästaren skrek ut beställningen i vanlig ordning innan han återvände till grillen. Mannen bredvid mig tar upp sin mobiltelefon och börjar ringa. Samtidigt hör jag att det börjar ringa i lokalen. Jag förstår inte om mannen förstår vad som håller på att hända. Grillmästaren blir irriterad över att ingen svarar och slänger sig efter ett tjugotal sekunder över telefonen och svarar. Det är här det riktigt roliga börjar. Tänk er att jag sitter där med en biff i munnen samtidigt som mannen bredvid mig och grillmästaren börjar prata med varandra och inte förstår att det har skett ett missförstånd. De liksom försöker resonera med varandra. Mannen bredvid mig förstår efter ett tag att han inte kommit till frugan, som han egentligen ville nå, utan till grillen han faktiskt står i. 

Mannen lägger på luren och skrattar. Då förstår grillmästaren och samtidigt förstår jag att det är okej att börja skratta. Där är vi, skrattandes väldigt högt, en kväll i ett varmt Buenos Aires.