Conan O'Brien

Lyckades få tag i biljetter till Conan O'Brien (inte Barbaren) i förrgår, väldigt prisvärt (gratis).
Väldigt väloljad och rolig föreställning! Rekommenderas starkt om ni har vägarna förbi.

Strikt förbjudet att ta bilder. Undertecknad lever på kanten av tillvaron.

Kom hem igår kväll efter en alldeles fantastisk bilresa genom sydvästra Förenta Staterna.
Finns så mycket att berätta för att den stora berättelsen är fylld av mindre berättelser men jag ska försöka hålla det koncist.

Kvällen innan vi (Hanna, Linda och jag) skulle åka till San Francisco bestämde vi oss att ge Grand Canyon en chans med, nu när vi ändå hade vägarna förbi (ungefär 1300 kilometer mellan platserna). För att sätta det i perspektiv så är det längre mellan Grand Canyon och San Francisco än mellan Malmö och Paris, eller Malmö och Skellefteå.

Linda är glad för att komma fram

Sagt och gjort. Första dagen satt vi 13 timmar i vår nyfunna vän, Nissan Sentra. Vi åkte genom den bergiga delen av Mojaveöknen och var redan då trötta på de två blandskivorna jag knåpat ihop kvällen innan. Väldigt vacker natur med stora vackra sandiga berg där varje filmförstörd människa kan tänka sig att indianer fortfarande härbärgerar.

Grand Canyon och jag.

Efter en god natts sömn blev den 26:e den 27:e och jag fick skriva in att jag överlevt ännu ett år i min livskalender.
Vi firade med att ta en timmes kamp mot tiden/solen som höll på att gå upp men vi lyckades precis fånga uppgången på Grand Canyon.
Aldrig tidigare har jag upplevt så mäktig och ogreppbar natur. Det var som att stå i en målning, i en tavla. Vackra kullar, klippor och berg så långt ögat kunde nå.

Efter några timmars spatserande så hoppade vi in i bilen ännu en gång, denna gång med Las Vegas som mål. Vi lyckades ta oss dit efter några timmars köande vid Hoover dam, USA:s största vattendamm, för att någon terrorhotat den.
Vegas var lika absurt och blinkande som man kan tänka sig. Gigantiska hotell i olika sorters genrer som folk investerat många miljoner dollars i.

Vegas baby!

Vi gick omkring i dom olika hotellen innan de kära flickorna överraskade mig med en middag på en fin restaurang. Jag åt en god kalv och Sabina hade ordnat så att personalen kom med en N.Y. Cheesecake serverad på ett vackert fat och med en hälsning.
Jag måste säga att detta var en av de bästa födelsedagarna i mitt liv, om inte så var det den mest händelserika födelsedagen hittills.
Tack alla ni som skrev och hälsade, ni som ringde och speciellt tack till Linda och Hanna som gjorde ett gott dagsverke när dom firade mig!

Efter vi sett det bästa av Las Vegas så tryckte jag i mig två stycken s.k. 5 hours concentrated energy som var någon sorts koffeindrog som gjorde att jag blev helt överaktiv och körde med musik på högsta volym rakt ut i öknen i tre timmar, allt medan dom andra sov.

Välkommen till Kalifornien!

Vaknade på ett extremt typiskt motell i den gamla gruvstaden Tonopah mitt ute i öknen. Snabbt så åkte vi genom monotona gruslandskap, som blev till kargt alplandskap, som blev till en snöstorm med 3 dm snö och granskog, och som till slut blev ett landskap som liknade norsk fjäll.
Snöstormen visade sig vara förödande för oss för att vägarna stängdes och vår sommardäcksbeklädda bil var förbjuden att köra vissa vägar. Detta ledde till att vi var tvungna att ta en omväg uppåt landet, en omväg som tog extra 5 timmar. När vi fick reda på det, i den lilla orten Lee Vinning, så kändes det som att vi var vid världens ände och det var faktiskt med upprymdhet vi kastade oss vidare ut i det okända.
Efter några timmar smälte snön och blev till slut det kaliforniska väder som vi var vana vid.
Genom Reno och Sacramento så kom vi till San Francisco.

Spenderade två vackra dagar i San Francisco som verkligen är som man tänker den. Mysig och familjär, även fast den är så pass stor som den är. Vi försökte att göra det vi hittills inte gjort på resan; sakta smälta alla intryck.
Om jag skulle bo en längre period i USA så skulle jag nog helst bo i San Francisco eller New York, dom städerna liknar varandra och det är dom platserna hittills som liknat Europa mest.

San Francisco

Efter en vacker solnedgång vid utsiktsplatsen Twin Peaks i San Francisco så begav vi oss nedför Highway 1 som går längsmed den amerikanska stillahavskusten. När vi hade kommit en bra bit märkte vi att likt Jesu födelsedag så fanns det inget boende ledigt, så vi körde in i en skog och tryckte på AC:n på max innan vi stängde av bilen och somnade där och då.

Frukost på Highway 1

Kustlinjen var hur som helt magisk med så mycket natur som gjorde intryck så att det var svårt att ta in allt vackert och flera dagars resande tog slut när vi på tisdagskvällen ännu en gång rullade in på Oakwood Apartments i Los Angeles.

Haha, jag är faktiskt stolt över mig själv som lyckats få ner så mycket på så få rader. Men trots det så hann vi med så mycket mer än det jag lyckades få med i denna text.
Omvälvande resa!

Resan

Stunder en ung man kan sakna:

"Hollywood Hills, filmstjärnor och jetsetliv"

Goddag!
Sitter i skolans bibliotek och jag har haft en ganska hektiskt dag i skolan, men rolig i och med att det bara varit trevliga lektioner. Mestadels privatlektioner också.
Försöker verkligen suga musten ur tiden jag har kvar. Skriver upp frågor som jag borde fråga, bokar extra studiotid och tar varje chans till att se omgivningarna här.
Så, på torsdag ska vi hyra en bil och köra till San Fransisco med stopp vid någon av nationalparkerna (Yosemite eller Joshua Tree). Roligt!

Los Angeles från utsiktsplatsen på Mullholland Drive

Jag börjar mer och mer förstå hur Los Angeles fungerar nu efter att Martin var här och vi åkte runt mycket och tittade på platser. Så nu så tror jag att jag snart kan åka härifrån utan att skämmas för att man inte sett så mycket. Nu har jag nog varit på dom flesta platserna man "måste" se häromkring.

Martin & Linda "kära" på Martins avskedskväll på SkyBar

Efter två veckor av Los Angeles-liv så var det tid för Martin att ta sig tillbaka till Sverige. Vi bestämde oss för att vi skulle ha en liten avslutningsfest för honom så vi begav oss till västra Hollywood där det finns lite finare ställen. Bland annat hittade vi ett ställe som var så fint att en ung attraktiv kvinna fick betalat för att sitta i sina underkläder i en glasbur och sova (The Standard om ni är intresserade av att åka dit)

Vi bestämde oss till slut ändå för att äta efterrätter på SkyBar, en fin bar/restaurang med utsikt över hela L.A.
Alla beställde in olika efterätter men det visade sig att det var jag som skulle dra kvällens jackpot. Coco do Chielo var nästan större än mig och definitivt sötare än mig.
Det fanns inte en chans att jag skulle orka en Coco do Chielo utan pistolhot. Efter någon/några timmar erbjöd servitören mig en doggybag.

Barbara & Craig

I lördags så var det en professionell fotograf på skolan som tog foton till vårt framtida projektarbete. Det var ganska roligt, fotografen var duktig och hade tagit många bilder till stora modemagasin.
Efter det så åkte jag och några klasskamrater för en eftermiddag hemma hos Craig. Han har en ranch som ligger ungefär 15 minuters bilväg från där vi bor. Vi skulle egentligen grillat lite revbensspjäll på amerikanskt vis men grillen fungerade inte som den skulle så vi fick beställa hem lite pizza istället. Så, vi käkade pizza, jammade och spelade biljard där på ranchen och det var faktiskt väldigt idylliskt, väldigt trevligt!

Craig är en skön kille från min klass som jag hängt med en del. Han hade en ljus röst tills för 6 månader sedan, då han under en surflektion fått surfbrädan på struphuvudet och krossade det. Läkarna var tvungna att snitta upp halsen för att han inte skulle dö 60 sekunder senare.
Men han överlevde och nu låter han som Tom Waits; som att han har rökt och supt whisky mer än han andats i livet. Och då började han med musik.
Han och hans fru ägde varsin Harley Davidson, det var häftigt.

Herrn själv på Harley Davidson

Tack för idag!

Emil

Förlåt!

Jag har glömt att meddela att vi har bytt adress för ganska länge sedan.
Den nya är:

Oakwood Apartments #T219
3650 Barham Blvd.
Los Angeles, CA. 90068
USA

Om ni skickat något så får ni gärna säga på något sätt så ska jag ändå försöka leta reda på det.

Konst

Äsch, jag vill inte vara en av dom som sakta men säkert slutar att skriva. Men som ni säkert förstår så har jag mycket för mig här på den amerikanska västkusten.

Hannas bror Martin är här och hälsar på och det är mycket trevligt. Han har hyrt en bil så vi har lyckats att göra många saker man "bör" göra här men som vi har missat för att vi endast använt den otillräckliga lokaltrafiken.

I torsdags var jag ledig så jag och Martin tog bilen med sikte mot Santa Monicas strand. Det var kallt men vi tänkte att vi skulle se den vackra piren som vi hört mycket om. Vi kör på den sexfiliga motorvägen när vi upptäcker att Getty Center ligger en engelsk mil framför. Kände igen namnet från någonstans men vi kände oss spontana och svänger in.

Det visar sig att det är ett gigantiskt konstkomplex med målningar, skulpturer och möbler från 1400-talet och framåt. Jag läste mycket om Getty Center när jag och Jesper läste konstvetenskap. Förstår att jag verkligen hittat en guldgruva när jag går in i ett dunkelt rum med en av mina absoluta favoritmålningar; Dansös med en blombukett av Edgar Degas.

"Dansös med blombukett" och jag

Martin och van Honthorst "Törnekröningen av Kristus"

Det var verkligen en fantastisk plats. Dessutom så hade dom terrasser där man kunde se ut över hela L.A. från Santa Monica-bergen där Getty Center låg.

Försöker verkligen supa in USA, ta vara på att jag är här. Idag var det för övrigt 25 grader och det är ju ändå 15 november, konstigt. Något annat som är konstigt är att jag faktiskt åker härifrån om 36 dagar, lite drygt en månad.

Idag så söp jag in USA till den grad att jag och mina kamrater från boendet åkte till en typisk amerikansk kyrka.
Vi åkte till den kända Chrystal Cathedral, en kyrka gjord i glas som ligger söder om Anaheim. Verkligen en speciell gudstjänst som var väldigt amerikansk. Bland annat så höll "Miss California" ett tal och en svart man, Brother Tom, kom in och höll i en allsång på typiskt gospelmanér. Lägg till en stor personkult på kyrkans grundare och vi har en söndagsförmiddag. Men det var väldigt intressant att se och alla där var väldigt trevliga människor som ville väldigt väl.

"Chrystal Cathedral"

Vi avslutade dagen med att ta en tur till Newport Beach där det fanns en väldigt vacker och troligtvis den bästa strandlinjen i Los Angeles-området.

Martin, Hanna, Linda och jag

Ska passa på att rekommendera två låtar som ni kan kolla upp på Spotify.
Julian Casablancas – 11th Dimension och Anna Järvinen – Nattmusik

E.

Vardag i Los Angeles

Jag har verkligen kommit in i Los Angeles-lunken. Går det? Det är konstigt. Det Los Angels man ser på TV och det Los Angeles man läser om i tidningen blir vardag.
Har även kommit tillbaka till en något mer normal dygnsrytm efter förra veckans dimma.

I helgen var det Halloween och det är verkligen (!) en stor grej här borta. Man firar det ut i fingertopparna; dekorerar allt som går att dekorera och klär upp sig så mycket som det går. Dock så verkar kvinnojänkarna mest se Halloween som en ursäkt för att klä av sig så mycket som det går, för att det för dagen är OK.

Linda, jag, Andrea och Mogeh på Bardot under Halloween

Halloween var dock roligt (men det var nog inte själva Halloweens förtjänst) och vi körde den vanliga jacuzzin och avslutade med en klubbkväll på först Bardot och sen på Avalon. Måste nog säga att DJ:n som var på Bardot var den bästa jag upplevt. Vi hade hur som väldigt trevligt och mycket roligt att dansa faktiskt.

Efter en ganska hektiskt men trevlig helg så avslutade vi den på amerikanskt manér med att ha en s.k. BBQ, som det så fint kallas här. Vi följde tidstypiskt könsrollsmönster där jag fick bli grillmästare och Hanna och Linda ordnade med grönsaker och potatissallad. Fint.
Vi köpte marinad som skulle ge "that smokey touch to it" och köttet blev faktiskt väldigt gott. Flickornas potatissallad var dessutom minst lika god.

"That smokey touch to it"

Det går bra med livet, både i skolan och annars. Jag lär mig oerhört mycket på lektionerna! Lärarna är väldigt duktiga och brinner verkligen för sin sak. Kan tänka mig att dom vet om att det står en lång kö av musiker som vill ha deras jobb därför visar dom sig på styva linan och försöker hjälpa till så mycket som det går.
Men det känns ändå väldigt bra att lämna i december, dels för att jag får träffa käresta igen och dels för att jag (som jag tidigare har skrivit) tycker om att leva i kontraster just nu, prova på olika saker som jag tycker är viktigt.

Mm. Livet kan vara underbart ibland, speciellt när man ägnar sig åt det som är viktigt. Mor och far säger alltid till mig att livet går fortare än man tror och jag tar deras ord för sanning; så se till att göra något av livet, något du tycker är viktigt och vackert. Inte nödvändigtvis det som är roligt, utan något som du tycker är värdigt livet som du fått till skänks.

Gustaf Fröding

Avslutar gärna detta alldeles för långa och osammanhängande blogginlägg med en dikt utav käre Gustaf Fröding från hans diktsamling Gitarr och Dragharmonika.

Vackert väder

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Över björkarne vid Berga
som ett hattflor på en herrgårdsfröken
svävade en sky.

Och som jättelika nämndmän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstam.

Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr,
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr.
Gamle Hurra, gamle Hurra,
kanske tänkte han som jag:
det är ändå skönt att leva
- vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!

Men vad är det, hör, det fnissar
bortom holmarne vid näset,
vad är det för sällsam låt?
Är det flickor som i viken bada
eller är det
flickor i en båt?
Tio vita frökenhattar
stucko plötsligt fram ur vassen,
just där sundet vidgar sig,
tio skadeglada halsar
skrattade åt mig.

Jag blev verkligen förargad
över denna skrattsurpris,
men jag rodde ändå ditåt,
mitt i skocken satt ju själva,
själva självaste Alice.
Och jag reste mig i båten
och jag tog ett tag åt mössan,
ett förläget tag,
och jag rodnade och sade:
det är utmärkt vackert väder,
vacker väderlek i dag!

"Mycket sant och mycket snillrikt,
bravo, bravo, bravo, bra,
högst poetiskt, sant och snillrikt,
högst poetiskt, hahaha",
skreko alla flickorna,
och de öste vatten på mig
och Alice var obarmhärtig,
hennes hjärta var som is,
och jag snubblade i båten
och jag föll på knä och sade
smärtefullt på Caesars vis:
även du min, även du min,
även du, Alice!