Tillbaka till ett snöklätt Sverige som var vackrare än det brukar vara sent i februari.
En ganska snabb summering av den sista tiden på resande fot:
Vi hoppade på den transsibiriska järnvägen den 10 februari efter att vi (läs: jag) burit all vår packning genom Peking klockan 06.00. Vår devis med att resa med stil och inte bli för backpacksunkiga gjorde att vår packning nu låg på åtminstone 50 kilo plus en påse med mat för resan på 10 kilo, alltså blev det en tuff s.k. morgonkvist.
Väl framme gick allting smidigt dock.
Att resa med den transsibiriska järnvägen var verkligen en speciell upplevelse.
Mina förhoppning om tågresan var att man skulle få tid att se på fantastisk natur i olika länder från tåget samt läsa en god bok samtidigt.
Det blev precis så, fast faktiskt bättre.
Jag trodde nog att resa så länge (6,5 dag) skulle bli långtråkigt och slitsamt då saker man kunde göra var mycket begränsade, men tiden gick snabbare än tåget (ungefär 70 km/h i snitt) och de 8000 kilometer som vi åkte kändes nästan i lägsta laget. Konstigt att världens längsta järnväg kunde gå så snabbt. Att Sabina var med bidrog även starkt till att det aldrig blev tråkigt.
Kinas natur hade vi redan känt på då vi åkt flera, flera dygn med både tåg och buss där tidigare, men en ny bekantskap var Gobiöknen som ligger i norra Kina. Väldigt kargt och spöklikt. Trots detta verkade det ändå bo mycket människor längs vägen i stenhus som mest liknade ruiner från en svunnen tid.
Världens kallaste huvudstad
I Mongoliet vaknade vi upp till ett strålande vinterlandskap badandes i sol och nu såg vi snö för första gången på vår resa. Mongoliet var ett mycket vackert land där det både fanns slätter där man bara såg gnistrande snö både i väst och i öst men vi passerade även stora bergkedjor. I Ulan Baator var det 30 minusgrader och från tåget kunde jag se en varg för första gången i mitt liv.
Sibirien var lika strålande soligt men ändå vintrigt som Mongoliet. Dock så var det här mer skog och civilisation. I Mongoliet så kunde vi åka i 5-6 timmar utan att se ett hus men så var inte fallet i södra Sibirien. Husen såg ofta ut som svenska hus i vinterskrud men om man tittade lite närmre så var dem förfallna och ganska ruckliga, speciellt för att klara en sådan kall vinter som pågick utanför våra fönster.
Tydligen så har 40% av den Sibiriska marken något som kallas på ryska "permafrost", vilket innebär att den marken alltid är frusen. Ack så vackert, men ack så farligt.
I Ryssland så var det även många stora frusna sjöar som vi åkte över som var väldigt vackra.
Tack IKEA i PekingUnder resans gång så läste jag boken "Min väg, mina val", alltså Göran Perssons självbiografi. Det är sjukt, jag vet det, tro mig, jag vet det. Till mitt försvar ska sägas att jag inte har köpt boken utan någon hade lämnat den (kanske av en anledning) på det hostel vi bodde på. Har alltid varit svag för biografier, och den här var faktiskt relativt läsvärd och välskriven (även fast den var lite högtravande, som Göran Persson ofta kan vara)
För att väga upp min litterära status ska det sägas att jag även läste Henry David Thoreaus "Walden".
Ingen kommentarKan dock starkt rekommendera att lyssna på ljudbok om du själv går i tankar att åka på en sådan här resa. Det ger dig frihet till att både underhållas och engageras av boken samtidigt som du kan se ut över de vackra vyerna som du svischar förbi. Vi lyssnade på "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, som var spännande och rapp i jämförelse med mina andra böcker. En god bok.
För övrigt lyssnade jag på "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway när vi reste över Mekongfloden och den ljudboken kan jag verkligen rekommendera då Max von Sydow läser in den på ett briljant sätt. Ja, förutom att den även är en väldigt god och välskriven bok. Skulle göra sig väldigt bra även på Transsibiriska.
Moskva var en väldigt vacker stad som jag gärna skulle besöka igen. Vi besökte bland annat Röda torget med sina vackra byggnader och statyer. Mitt på torget så ligger Vasilijkatedralen med sina karaktäristiska vackra torn och starka färger.
På den västra delen av torget så ligger varuhuset GUM vilket invigdes redan så tidigt som 1896 och var, egentligen helt utan konkurrens, det vackraste varuhus jag någonsin besökt. De ryssar som besökte GUM klädde sig även oklanderligt i tsarlik stil som jag uppskattade mycket.
Vasilijkatedralen (till höger)Tågets komfort ökade avsevärt mellan Moskva och Helsingfors och vi bytte våra hårda britssängar mot mjuka sköna sängar som vi sov i tills vi nådde Helsingfors centralstation på tisdagsmorgonen. Helsingfors blev dock mest en kort romans (om än fin) då vi snart hoppade på Finlandsfärjan till Stockholm.
Vi fick bo i en fin svit (eller ja, det kändes åtminstone så om man jämförde den mot våra boenden sista tiden) och kunde här ta vår första dusch på 8 (åtta) dagar (!).
På morgonen fick vi smaka på Sverige då vi deltog i intagandet av båtens frukostbuffé. Gravad lax, leverpastej, kaviar, fullkornsbröd, alla möjliga sorters svenska bär och prinskorv gjorde gott för av stilla hemlängtan jag haft till den svenska matkonsten.
*
Den här resan har verkligen varit fantastiskt. Det känns overkligt att den är över men jag är verkligen tacksam över alla erfarenheter och tider jag har fått. Jag hoppas verkligen att jag får återkomma till några av de platserna, människorna och känslorna någon gång igen.
Tack Sabina för att vi kunde följas åt och jag vill göra det fortsättningsvis.
Jag älskar dig.
Jag har inte ännu bestämt mig hur jag ska göra med den här bloggen, men jag tror att jag kommer att fortsätta att skriva här så ni får gärna återkomma hit om ni uppskattat det ni läst.
MVH
Emil
